...då jag satte mig på bussen hem från Umeå idag, trött och lite halvt less efter att ha väntat på bussen som var lite sen, och en massa folk som skulle på, tog jag första ledig plats bredvid en väldigt fint klädd kille, finbyxor och vit skjorta och jag tänkte vilken Affärsman! men sekunden efter insåg jag att det inte var någon affärsman utan en mormon. Han började prata med mig, på engelska, och började tala om sin tro och sådär, ni vet hur de kan vara....Och bakom mig satt en mamma med sina två barn, ett barn var typ högst 1 år och de andra kanske var 3-4 år, å de pratade och grinade om vart annat, och jag kände att de kommer bli en lååååång resa hemåt....så jag sa till han som satt bredvid mig, på ett snällt sätt och på knagglig engelska, att jag inte var intresserad av det han försökte förklara för mig och stängde ute allt oljud som va i bussen med lite musik. Somnade, men det varade inte länge förrns jag kände hur det var nån som drog mig i håret, vände mig om och såg en liten flinande bebis.....de är sööta, men inte just då....*smile*
Vi hade ju seminarium idag, ganska ofokuserad var jag, varför sätter man ett seminarium på en fredag eftermiddag mellan 13-15? Iaf för mig funkar inte den tiden så bra, hjärnan börjar ju ställa om till helg vi den tiden på en fredag..hehe
Nåväl, jag överlevde iallafall bussresan...nu är jag hemma och nu är det helg!=) Så mycke härligt, iofs har inte veckan varit så krävande, men iallafall....ska jobba ihelgen, lite extrapengar inför sommaren är aldrig feel...
Nu är de middag som gäller i det här hushållet, *försöker motivera mig att laga god middag till mig själv*=)
Ett sista ord:
Glaset är alltid halvfullt enligt optimisten, halvtomt enligt pessimisten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar